Återigen har jag angripits av virus eller baciller eller bakterier eller vad det nu är. Feber har jag i alla fall. Jag huttrar som en giraff på Antarktis och när jag väl är uppe på benen och går litegrann sker det i en sådan slow motion att till och med sengångarna skulle skämmas. Öronen protesterar, bihålorna är hårt igentäppta och kroppen, den är öm och tung. Dessutom ska jag i detta tillstånd skriva någon fruktansvärd, analytisk historieuppsats om den där snubben Napoleon. Så medan jag väntar på att min överdosering av Treo - lindrar snabbt och effektivt, ska verka ligger jag här i min säng och begraver mig själv i självömkan.
Men underbara Mommo kom och hälsade på och hon hade bakat bullar till mig, den ängeln.
Och fint är det att det vid sjukdom ges tillfälle att drömma om kommande resor, som till exempel Thailand om mindre än två veckor och Biarritz med fina Andréa i sommar, oui oui!
Alltså ska jag sluta klaga för bitterhet är inte sådär ofantligt smickrande.
1 kommentar:
Aww, sötis, JAG SAKNAR DIG I SKOLAN, BLI FRISK SNART <3 Vet du vad min första tanke var när jag insåg att du var sjuk? "TÄNK OM HON ÄR SJUK ÄNDA TILLS VI SKA ÅKA TILL BIARRITZ!????" *panikslagen* Då fick modershjärtat banka lite vett i mig och säga: "Ni ska inte åka förräns om några månader Andréa, hon är inte döende!"
Skicka en kommentar