Ibland blir jag nedtryckt av övermäktigheten. Jag vill vidga mina vyer och bli världsvan. Men de faktum att jag är så otroligt rädd för att kasta mig ut ur min komfortabla zon där jag känner mig trygg, att jag är fattig som en kyrkråtta och att blotta tanken på ett framgångsrikt men ångestframkallande jobb får mig att må illa hindrar mig. Jag tänker om. Och i vissa fall ska man inte tänka om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar