Splittrad, svart på vitt

Är sprudlande glad, främst för andras skull. Ändå är det någonting i mitt bröst som kliar. Ett kliande jag inte kommer åt att klia.

Mystiken är hemskt överskattad men dess magi försvinner inte för det. Jag vill egentligen ha trygghet men jag tror inte tryggheten vill ha mig.