Allt sitter i huvudet

När jag promenerade hem från bion i dag slogs jag av tanken att det inte borde vara så svårt att leva. Livet är vad man gör det till. Sanslöst logiskt och barnsligt enkelt kan man tycka.

Frågan lyder, kan vi verkligen välja mellan att antingen fängsla eller frigöra oss? Varför i hela friden är det så väldans lätt att skaka galler och så fruktansvärt svårt att skutta ut på blomsterängen?

I kväll söker jag svar.