Att börja en ny skola

För ungefär ett år sedan var jag smärtsamt nervös. Jag skulle nämligen börja gymnasiet på Viktor Rydberg Gymnasium Jarlaplan i stan, långt bort från Lidingös trygga bubbla. Och jag kände inte en kotte.

Efter några orosfyllda dagar kom Dagen med stort D. Jag kommer ihåg att jag vaknade på morgonen och bara kände ångesten attackera mig från alla håll och kanter. Sedan bet jag ihop, satte på mig min väl uttänkta outfit (inte för fin, men inte för casual heller, så sanslöst uttänkt in i minsta lilla detalj) och åkte iväg.

Jag åkte samtidigt som pappa. Han satt där mittemot mig på tunnelbanan med en orosrynka i pannan och såg att mitt inre nästan höll på att rasa samman (som bekant har jag som person svårt att hantera oro och stress och ångest och hela den där baletten). Men pappa sa: "Oroa dig inte Lovisa, jag kan garantera dig att alla andra är minst lika nervösa som du." Och även om dessa ord ärligt talat inte stillade min stressade, oroliga ångest ett dugg kändes det skönt att höra. För i slutet av dagen skulle han i alla fall finnas där.

Till slut kom jag fram till den stiliga, grågröna byggnaden. Det paradis jag alltid drömt om, ända sedan min syster Agnes började där i augusti -05. Men just där i den stunden kändes det som ett rent helvete. Jag såg människor komma i stora klungor och tänkte men vad fan nu då, känner de varandra sedan innan?! Tjejerna hade långt, platinablont och rakt hår ända ner till midjan och jag kände mig genast malplacerad med mitt som var kortare, lockigare och inte lika ljust. Men istället för att fly och kuta åt andra hållet bet jag ihop igen (jisses, hela den där första dagen handlade om att bita ihop) och gick in.

Första dagen, den gick bra. Visst önskade jag att jag hade känt mig mer trygg, men jag dog i alla fall inte. Den första tiden är kanske meningen att vara en pain in the ass, men trots allt så klarar man sig in the end, även om man själv har svårt att tro det just där och då. För vad jag har märkt är att om du ska hamna rätt så måste du enligt den gyllene regeln se till att vara dig själv (duh?). Folk är duktigare än vad du kanske tror på att se om du låtsas. Om du är dig själv och är sann mot dig själv och mot andra kan ingenting slå fel. Det som händer då är att du lockas till sådana som ser öppna ut och att andra ärliga människor lockas till dig, eftersom du ser öppen ut. Det är så barnsligt enkelt och ändå tänker vi inte så när vi ser alla nya ansikten som tycks skrämma oss så mycket.

Så ärade 94:or som ska börja på Jarlaplan, räds icke. Jag ska välkomna er av hela mitt hjärta, jag ska finnas där som en axel att gråta mot. Jag vet exakt hur ni känner er, för jag befann mig där för ett år sedan. Det blir lättare med tiden och ni himlar säkert med ögonen nu men det är så sanslöst sant. Kram på er, ni är awesome och världens mognaste, modigaste, finaste människor. Och smartaste för den delen, för jag menar Jarlaplan liksom hallåååååå!

Kärlek och fred.