Vad kan jag berätta redan nu, jo, att jag har varit på mitt livs första vinprovning. Det provades säkert ett tiotal olika rödviner för mysjö'n som ägde vingården var så ivrig (och för övrigt en riktig snuskhummer...)
I morgon ska jag till Paris. Paris! Jag lyckades övertala pappa att få åka till städernas stad när man ändå är här i ländernas land. Vi ska väl bara flanera runt i Marais, hänga, fika. Och så får jag se Eiffeltornet igen, bara en sådan sak fills me with delight.
Jag njuter så. Av små saker och stora likaså. Som att få höra ett bonjour hit och ett dit och att få se skyltar där det står Boulangerie eller Poissonerie. Att få insupa atmosfären, faktiskt förstå språket (till viss del i alla fall, höhö...). Det känns nästan som att jag bor här. Sverige känns så otroligt avlägset och jag gillar att hålla det trista landet på avstånd.
Men jag tror fan i helvete att det är värt det att bo i Sverige när det kommer till kritan. Människorna gör det värt det. Mina vänner, min mormor och min farfar, min bror och mina katter. Sting av saknad.
Men sanningen ska fram. Och den lyder såhär, att denna månad i Frankrike har nog varit den bästa tiden i mitt liv. Jag är så sanslöst glad att jag vågade kasta mig ut.
Bjuder på en liten tjuvtitt av Biarritz. Filippa, Julia, Andréa och Vy (fyra fantastiska människor
av alla andra fantastiska människor) strandhänger. Saknar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar