Och hon lär mig så lustiga finlandssvenska ord, tösen.

I dag ringde det på Skype och då var det sötaste Vanessa som minsann hade en del att berätta om sin tredje och sista vecka i surfarnas mecka. Som jag saknar henne. Vi pratade också om att hon kanskekanske ska komma hit till Sverige från Finland och gå några månader på vår skola om möjligt, vilket bara vore så himla awesome. Det blir till att planera och hoppas genom att hålla tummarna så att det nästan gör ont i dem, les pouces!
Efter samtalet hade jag kul och log som en jubelidiot framför Photobooth, som så många gånger förut. Varning för egoistiskt beteende:

Oj så dundran åskar.. eh, åskan dundrar där ute. Emilia, som ligger här bredvid mig, spärrar upp ögonen varenda gång det mullrar till. Regnar gör det också, tropiskt och häftigt. Pappa plinkar på gitarren ute i hallen så jag har svårt att koncentrera mig på vad jag ska skriva. Nej inte längre för nu slutade han. Gud, vad jag skriver konstigt. Oj, att jag ens tog mig tid att skriva den förra meningen. Och den förra. Och den förra. Och den förra.. oj, så kan det fortsätta i all oändlighet om det vill sig!

Hihi, jag tycker synd om mina bloggläsare som får stå ut med att läsa randomness kombinerat med dessa djupa, svårbegripliga tankar of mine. Och så en last med egobilder ovanpå detta. Les pauvres! Hoppas de gillar mig ändå, kyss.