I dag skrev jag ett franskprov, hälsade på min mormor efter skolan, stack ut och joggade fyra kilometer, ställde mig vid spisen och lagade middag, frågade pappa om hans dag, fyllde på katternas mat och vatten och nu ska jag läsa ut en dötrist bok efter att ha lämnat detta avtryck på bloggen och i morgon ska jag återigen kämpa mot den magnetiska kraften som drar mig tillbaka under det varma täcket där allt är så fridfullt, harmlöst.
Att vara tillräcklig som dotter, tillräcklig som dotterdotter, tillräcklig som vän, tillräcklig som flickvän (men det är inte aktuellt just nu fast när den dagen kommer, gah), tillräcklig som syster, tillräcklig som kattmatte, tillräcklig som elev. Att äta rätt, motionera och sova i minst åtta timmar. Och ovanpå detta, hantera livets motgångar. Och ovanpå detta, vara sann mot mig själv och mot andra. Och ovanpå detta, bli alldeles djup och fundera över livet och vad jag vill få ut av det, finna någon sorts mening, gnistan.
Herregud, ett dygn består av blott tjugofyra timmar och livet är ju för kort, snälla sakta ner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar