Kunskap

Om vi sitter och dricker kaffe och du känner dig litet ledsen, vad blir du då mest uppmuntrad av att få höra: att Mongoliets huvudstad är Ulaanbataar eller att jag som din vän finns där för dig?

Folk tenderar att sätta en stämpel på kunskap. De inbillar sig att det finns blott en antaletstjärnorivårgalax-namnetpåvårutrikesminister-ettplusettärtvå-kunskap, den kunskap vi möter i skolan. Jag säger inte att det är någonting fel på den.

Men detta vill jag säga, att kunskap finns i MÅNGA former. Den känner INGA gränser. Du kan vara emotionellt klok. Du kan vara socialt klok. Du kan vara fysiskt klok. Att "vara klok" kan handla om så HIMLA mycket mer än IQ och betyg, som för övrigt inte på LÅNGA vägar kan mäta vad du egentligen kan och vad du är kapabel till som människa.

Låt mig sammanfatta det såhär: se ALDRIGALDRIGALDRIG ner på någon som råkar stava fel.

Kunskap kan handla om att våga eller om att ställa upp eller om att tala sanning, till och med om att älska. Att älska kan vara en kunskap i sig. Och på så vis är vi alla kloka, för vi alla älskar. Det är inte bara Einstein som ska uppvaktas, utan en hel mänsklighet, klok nog att älska.

Och jag tror att det är intellektuell kunskap som imponerar, men i slutändan emotionell kunskap som verkligen berör.