Gick och tränade på ett överlyxigt gym. Simmade i en rykande pool, åtta grader i luften och trettiotvå i vattnet. Utsikt över centrala Stockholm. Frös ihjäl när jag gick upp.
Mamma fick bevittna mitt mest sårbara jag. Sov över hos henne i stan och vaknade upp på morgonen och fattade inte var tusan jag befann mig någonstans.
Genom ett nyvaket och mörkt Stockholm åkte jag hem. Det regnade också. Och jag tänkte att nu har jag väl helt tappat vardagsperspektivet.
Jag skulle ha börjat för sju minuter sedan. Min bror slog upp dörren med orden jag förväntade mig inte att du skulle komma hem.
Käre bror, jag är nog inte hemkommen trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar