Dagarna rinner förbi och jag vet inte om jag har så mycket att säga. Mitt hår är dammigt och spegelbilden glåmig, trivs med att vara intetsägande för många.
Jag är rädd för lastbilar och det har jag alltid varit. De är inte respektingivande utan bullrar och vrålar bara en massa.
Blev välsignad vid Sankt Eriksplan. God bless you ropade hon efter mig när jag gick genom spärren. Det var lite sött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar