We put our feet just where they had, had to go

Igår och idag har jag inte nästan orkat göra något annat än att ha Sabrina Tonårshäxan-maraton (90-talet när det är som bäst, Salem Saberhagens kommentarer och hulkande i mitt hjärta). Känner mig hängig, inte förkyld, men konstigt tung och darrig i hela kroppen. Hoppas det går över.

Just nu strömmar jazztoner ur högtalarna här hemma. Det är pappa som är i farten. Försöker förstå mig på denna genre men finner det svårt, i alla fall Esbjörn Svensson Trio- och Sister Maj's Blouse-kompositioner, sådär modernt jazziga. De klassiskt genuina som går att nynna med i, exempelvis Chet Baker-skapelser, känns för tillfället lättare att smälta. Men jag jobbar på att försöka förstå även den moderna jazzens oväntade rytmer och smått bisarra ackord. Det är nog helhäftigt när man väl gör det.

Från en musikgenre till en annan. Jag ska nu låta mig omringas av denna trudelutt. Sådant ljuvt ukulelespel och sådan ball röst.