Jag satt på bussen hem och med ens började bussen köra fortare och fortare så att den nästan färdades med ljusets hastighet. Alla skrek men stanna då och sedan började det gå upp för mig att det var några fruktansvärda typer som hade dödat busschauffören och tagit över bussen. Till slut stannade vi och så hade det tydligen snöat. Jag gömde mig vid en snödriva men en av männen grabbade tag om min haka och jag tvingades se in i ett par kalla ögon i ett fårat ansikte. Hon är perfekt, en av de bästa vi har. Men jag gillar inte hennes ögon sa mannen. Sedan gick han sin väg.
Det visade sig att jag inte bara hade kidnappats utan även blivit prostituerad. Jag lyckades komma iväg från snödrivorna och satt plötsligt mittemot min mormor och min syster. Allt var finfint, vi kallpratade om saker och ting men jag var ju så himla rädd för jag visste att jag inte hade kommit ur de otäcka männens grepp och att jag i sinom tid var tvungen att gå tillbaka. Jag sa som det var, att jag hade blivit kidnappad och prostituerad och så räckte jag fram min mobil och bad dem ringa polisen men de tittade bara förfärat på mig och sedan brast de i gråt. De slutade aldrig gråta, de hörde mig inte ens längre. Men snälla hjälp mig ur detta helvete sa jag, men de bara snyftade och tårarna rann och helt plötsligt var det jag som fick trösta dem.
Och sedan vaknade jag vid tretiden med en hopsnärjd förtvivlan i mitt bröst, fullmånen lyste upp mitt rum och jag fick kämpa för att inte skrika ut i natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar