Bara för att jag ser deprimerad ut så behöver det inte nödvändigtvis betyda att jag är det! Jag tenderar bara att få en liten bekymmersrynka i pannan så fort jag blir tankspridd.
Bekymmersrynkan lyckades till och med oroa Herr Fåraherde (av alla människor, visste inte att han hade medlidande inom sig, hehe närå bara skojar ta't lugnt). Oturligt nog hade jag kommit in i mina tankar i och med att han gick förbi. Efter att ha sett mitt beryktade, förtvivlade ansiktsuttryck kom han fram, alldeles uppriktigt bekymrad, och sa: "You OK?"
Hm. Jag tror nästan att jag lyckades tämja honom lite där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar